”Landets länsmuseer de stora förlorarna på statens kulturpolitik”

Jönköpings läns museum, Kalmar läns museum, Länsmuseet Västernorrland och Bohusläns museum. Foto: Jönköpings läns museum samt Jopparn, Blajo och Boberger (Wikimedia Commons)

Statens sätt att fördela ut kulturanslagen regionalt har under flera år kraftigt missgynnat landets länsmuseer. Det är hög tid för riksdagspartierna och regeringen att uppmärksamma de regionala museernas svåra ekonomiska situation. Över blockgränserna kräver vi att statens grundfinansiering höjs. Sker inte detta står länsmuseerna inför uppsägningar.

Länsmuseerna är sammantaget Sveriges största museum. Vi finns i alla län och på orter som Kalmar, Uddevalla, Lund och Luleå. Varje år besöker över fyra miljoner människor landets länsmuseer. Vårt verksamhetsområde är 1 572 km långt och har 450 295 kvadratkilometer uteplats. Länsmuseerna är en aktiv del av hela landets kulturmiljö och kan den lokala och regionala kulturhistorien. Inga andra museer finns närmare sina besökare. Men ska staten leva upp till de kulturpolitiska målen i hela landet måste länsmuseernas förutsättningar vara rimliga. Det är de inte längre.

Det som oroar oss bekräftas i en aktuell rapport från regeringens egen expertmyndighet, Myndigheten för kulturanalys. Rapporten – Kulturanalys 2019, en lägesbedömning i relation till de kulturpolitiska målen – visar att länsmuseerna har tvingats säga upp nästan var tionde anställd under perioden 2003 till 2017. Flera museer har nära nog halverat sin personalstyrka. Bakom detta ligger att anslagen från finansiärerna – staten och regionerna, och i många fall även värdkommunen – inte har räknats upp årligen. Staten har varit sämst på att kompensera för inflation och löneutveckling – oavsett om det har varit en alliansstyrd eller en socialdemokratiskt ledd regering.

Den senaste mandatperioden räknades statens anslag upp med endast en procent årligen och så lär det fortsätta under den nya mandatperioden om inget görs. Detta sker samtidigt som lönerna i genomsnitt ökar med två och en halv procent och andra kostnader med lite mer än en procent. Men detta är bara en fortsättning på en underfinansiering som pågått i många år. I närmare tjugo år har landets länsmuseer fått skära ned på sina verksamheter och tvingats se hur budgeterna har urholkats.

En av våra museichefer konstaterade nyligen uppgivet: ”Nu har det snart gått fem år. Det är med andra ord snart dags att varsla anställda så att ekonomin kan gå ihop”. I tider av minskade resurser har museerna prioriterat den publika verksamheten men detta har skett på bekostnad av kunskapsuppbyggnaden och samlingsförvaltningen, som på många håll skruvats ned till ett minimum. Detta står i skarp kontrast till det uppdrag vi fått i den nya museilagen som säger: ”Ett museum ska utifrån sitt ämnesområde bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning.” Vidare preciserar lagen vad som är kärnan i museiverksamheten: publik verksamhet, kunskapsuppbyggnad och förvaltning av samlingar. Vilken museiverksamhet kan klara av att vara ”kunskapsbaserad och präglas av allsidighet och öppenhet” om den inte har resurser nog att arbeta med kunskapsuppbyggnad och vårda dess samlingar?

Får länsmuseerna inte bättre ekonomiska villkor blir konsekvenserna snart kännbara för landets barn och unga, som enligt de kulturpolitiska målen ska prioriteras. Framför oss ligger beslut om att skära ned på antalet utställningar och på de pedagogiska verksamheterna som riktas till skolorna. Sådana nedskärningar måste undvikas, särskilt i en tid som präglas av ökad intolerans, fake news och rotlöshet. Nu om någonsin behövs det starka och självständiga kultur- och historieaktörer som med gedigna kunskaper kan hjälpa barn och unga att förstå sin samtid och skapa dialog om de utmaningar som samhället står inför.

Sveriges länsmuseer menar också att det krävs en tydligare strategi från statens sida för de regionala museerna. Myndigheten för kulturanalys borde få i uppdrag att analysera länsmuseernas situation och framtidsutsikter. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv är det även rimligt att alla landets länsmuseer ges ett ekonomiskt stöd för att på samma sätt som de statliga museerna införa fri entré eller på annat sätt arbeta för att nå grupper som sällan eller aldrig går på museer. Länsmuseerna har unika förutsättningar att nå hela befolkningen och därmed tillgängliggöra kunskaper och kulturarv i hela landet. Vi föreslår också att Kulturrådet får i uppdrag att snarast utarbeta en strategi och en finansiell plan för den regionala konst- och kulturhistorien.
Vi riktar oss till kulturminister Amanda Lind (MP), kulturutskottets ordförande Christer Nylander (L) och övriga partiers kulturpolitiska talespersoner: Det är dags att uppvärdera länsmuseernas omistliga betydelse i ett föränderligt samhälle.

Jonas Hellberg (S), ordförande i Länsmuseernas samarbetsråd
Inga Göransson (C), vice ordförande Länsmuseernas samarbetsråd
samt styrelsen för Länsmuseernas samarbetsråd och ordföranden i 21 länsmuseer