Potatisriket Stora Bjurum

Idag är Stora Bjurum mest känt för sina tranor. Varje år besöker tiotusentals människor godset vid Hornborgasjöns södra strand för att beskåda den fågeldans som utgör ett av våra mest folkkära vårtecken. Men för hundra år sedan var Stora Bjurum något av ett eget rike. Det var en av Västergötlands största jordegendomar, men också en egen församling och en egen kommun – gränserna var desamma. På ägorna bodde över 600 människor som i huvudsak sysselsattes med en enda sak: att odla potatis. Av potatisen gjordes brännvin i bränneriet framme vid huvudgården. Det som blev kvar i jorden blev fågelföda – det var så tranorna först kom till platsen.

Över hela detta jättelika potatisrike härskade en man: patron Jönsson. Det var han som ägde all jord. Det var han som kontrollerade alla arbetstillfällen och alla bostäder. Det var han som bestämde över skola, kyrka och fattigvård. Men hur fungerade egentligen ett samhälle där i stort sett alla maktmedel var samlad

Lars Nyström:
Potatisriket. Stora Bjurum 1857-1917. Jorden, makten, samhället
Historiska institutionen, Göteborgs universitet.
Disputation: 14 februari 2003.
Opponent: fil.dr Christer Ericsson.

e i händerna på en enda människa? Hur utnyttjade patron sin makt och i vilket syfte? Vad kunde de så till synes maktlösa underlydande göra för att hävda sina intressen? Och hur förändrades allt detta under en tid av industrialisering, emigration och begynnande demokratisering. Detta är några av de frågor som Lars Nyström behandlar i sin doktorsavhandling i historia.

Inom tidigare svensk historisk forskning har godsens utveckling under industrisamhällets framväxt inte ägnats något större intresse. Livet på herrgårdarna kring förra sekelskiftet har istället skildrats i skönlitterär form, genom den så kallade statarskolan. Därför är Nyströms avhandling något av ett pionjärarbete. Han har genomfört en bred studie av godset, där sambanden mellan naturgeografiska förutsättningar, jordbruk, arbetsorganisation, samt sociala och kulturella förhållanden analyseras. Tyngdpunkten ligger emellertid på det politiska planet. Nyström visar här på en till synes motsägelsefull och mycket spänningsfull relation mellan patron och de underlydande. Godssamhället kännetecknas å ena sidan av en stark lokal gemenskap där hela godset är "som en enda stor familj", å andra sidan av en ständigt latent konflikt mellan över- och underordnad, något som i vissa fall tog sig uttryck i öppen konfrontation eller våld.

Avhandlingen visar vidare på hur patrons maktutövning förändrades i mötet med industrialiseringen, demokratiseringen och den växande arbetarrörelsen. Det blev nu allt viktigare för honom att legitimera det egna maktinnehavet genom en patriarkal ideologi som underströk ömsesidigheten mellan över- och underordnad. Men denna ideologi kunde också utnyttjas av de underlydande, som på olika sätt försökte vända godsägarens anspråk på att vara "en god patron" till egna krav på bättre arbetsvillkor. Trots att godsägarens maktmonopol på ytan förblev intakt kunde de underlydande på så vis successivt flytta fram sina positioner.