Småländsk järnhantering under 1000 år

Forskningsprojektet ”Småländsk järnhantering under 1000 år” har haft som övergripande målsättning att söka ge en samlad bild av landskapets järnhantering, dess utveckling och betydelse såväl regionalt som insatt i ett större nationellt och även internationellt perspektiv. Forskningsläge samt projektets utgångspunkter och övergripande forskningsresultat redovisas samlat i den första volymen av fyra volymer – Bengt Berglunds Järn i Småland. Här beskrivs även framväxten av två av landskapets bergslag under 1600-talet, nämligen Tabergs bergslag och Tjust bergslag.

Lars-Olof Larssons och Leif Rubenssons Från blästbruk till bruksdöd behandlar blästbruket, en form av lågteknisk järnhantering, som fick stor utbredning redan under tidig medeltid. Boken ger en helt ny och fördjupad översikt av detta bondedrivna blästbruk, baserat på sjö- och myrmalm och med en efter hand mera utvecklad teknik. I Sunnerbo upphörde blästbruket först under 1700-talet, men redan på 1620-talet började storskaliga järnbruk, med masugnar och stångjärnssmedjor, växa fram i södra Småland. Boken skildrar uppkomsten av denna rikets sydligaste bruksbygd, efter hand benämnd Kronobergs bergslag och unik för Sverige genom frånvaron av malmförande berg.

Den småländska järnhanteringens betydelse för det industriella genom brottet i landskapet och för småindustrins etablering granskas närmare i Josef Rydéns Från järnbruk till fabriker. De många järnbruken i Småland upplevde en sista allmän blomstringstid under 1700-talets första hälft. Därefter började en hårdare, internationell konkurrens ifråga om järnframställning slå ut de svagare företagen; bara de kapitalstarka förmådde satsa på att fullfölja järntraditionerna som moderna industrier. Många valde andra vägar in i industrisamhället, framför allt genom att på olika sätt utnyttja bruksegendomarnas skogstillgångar. Men i västra Småland uppstod en livskraftig småindustri. Den befordrades av några små järnbruk, som också förstärkte en samverkansmentalitet, vilken alltjämt kännetecknar den företagskultur som brukar benämnas Gnosjöandan.

Den fjärde och sista volymen, Olof Nordströms Småländsk bruksbebyggelse, följer den småländska bruksbebyggelsen från äldsta tider fram till början av 1900-talet då den speciella brukskaraktären blev alltmera otydlig. Den behandlar den äldsta bebyggelsen – en del av den tidens gårdar och byar – den analyserar de första verkliga bruken, fortfarande länkade till sina agrara omland. Den visar hur bebyggelsen inspireras av olika stilideal och arkitektoniska strömningar under senare delen av 1700-talet, då hela bruksorter byggs upp efter olika plansystem. Till sist tas ett viktigt problem upp – hur den klassiska bruksbebyggelsen bevarats eller inte bevarats i de gamla bruksorterna.

Småländsk järnhantering under 1000 år
Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie Nr 34-37
4 volymer, totalt 885 sidor, inbundna, illustrerade
Utkom 2000