Tjänstemän på SAF fällde den svenska modellen

Två handläggare på Svenska Arbetsgivarföreningen hade en nyckelroll när SAF under 1980-talet lade om kurs i förhållandet till den offentliga maktens institutioner – en kursändring som på 1990-talet blev slutet för den svenska modellen. Joakim Johansson ger i sin avhandling en helt ny bild av SAF under ett brytningsskede.

Det svenska styrelseskicket har under senare år genomgått betydande förändringar. Statsvetare talar om en avkorporatisering, partsintressenas deltagande i formellt beslutsfattande har avtagit. En viktig brytpunkt i denna utveckling var Svenska Arbetsgivare- föreningens beslut från 1991 att ensidigt dra tillbaka organisationens representanter från de statliga myndighetsstyrelserna. Beslutet innebar ett grundskott mot den traditionella svenska modellen med formaliserad, institutionaliserad medverkan för SAF, LO och TCO vid framför allt utformningen av politiken inom arbetsmarknads- och arbetsmiljösektorn. SAF:s utträde låg också till grund för ett alltjämt gällande riksdagsbeslut från 1992 om en rekonstruktion av de styrelser som SAF hade lämnat. Därmed tvingades också de fackliga motparterna att lämna dessa styrelser.

I sin avhandling behandlar statsvetaren Joakim Johansson bakgrunden till det spektakulära SAF-beslutet. På grundval av ett källmaterial som tidigare inte har varit föremål för forskning går författaren tillbaka till 1980-talet, och den centrala roll som två tjänstemän på mellannivå inom SAF då spelade i frågor som handlade om SAF:s förhållande till den offentliga makten, och organisationens plats i det politiska systemet.

Joakim Johansson utmanar i sin avhandling den traditionella, etablerade bilden av SAF som en ledningsstyrd organisation. Under en viktig brytningstid i SAF:s moderna historia var det två handläggare på föreningens kansli – inte styrelsen, den verkställande ledningen eller enskilda SAF-förbund – som fungerade som förändringsagenter och som förmådde att styra organisationen in på en kurs där anti-korporatism, lobbying och opinionsbildning blev centrala inslag.

Det inflytande som de båda handläggarna utövade över viktiga beslutsprocesser inom SAF grundade sig på strategisk kontroll och användning av olika slags information. Handläggarna kunde därigenom kontrollera dagordningen under beslutsprocesserna och de problemformuleringar som kom att ligga till grund för de interna SAF-diskussionerna.

Joakim Johansson har också undersökt vilka motiv som låg bakom SAF:s utträde ur de statliga myndighetsstyrelserna. Det handlade i allt väsentligt om långsiktiga, strategiska överväganden om vad som skulle kunna stärka näringslivets politiska inflytande i förhållande till fackföreningsrörelsen.

Joakim Johansson:
SAF och den svenska modellen. En studie av uppbrottet från förvaltningskorporatismen 1982–91
Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Disputationen: 19 januari 2001
Fakultetsopponent: Jonas Pontusson, Cornell University, New York