Två rapporter om Raoul Wallenbergs öde

Den gemensamma svensk-ryska arbetsgruppen, som bildades 1991 för klarläggandet av den svenske diplomaten Raoul Wallenbergs öde, har nu presenterat redovisningar av sitt arbete: en svensk och en rysk.

I den svenska rapporten slås fast att det i nuvarande läge inte förefaller vara möjligt att dra någon definitiv slutsats om Raoul Wallenbergs verkliga öde. Det är dock uppenbart att det just 1947 inträffade händelser som var av avgörande betydelse för den svenske diplomaten.

Den ryska rapportens huvudsakliga slutsats är att den svenske diplomaten dog 1947 i ett av sovjetiska MGB:s fängelser, och att fortsatt sökande efter honom är utsiktslöst. Man har inte funnit några tillförlitliga skriftliga uppgifter om omständigheterna kring hans död, det finns dock indirekta tecken och muntliga vittnesmål som vittnar om att det kan ha handlat om död orsakad av våld.

Beslutet att publicera två redovisningar togs redan i utredningens inledande skede. En av anledningarna till detta är att man, oberoende av att de båda sidornas tillvägagångssätt att nå klarhet i Raoul Wallenbergs öde är gemensamma, i de två länderna ser olika på behovet av material som avslöjar den verkliga bakgrunden till händelserna och tolkar vissa av dessa på olika sätt. En annan anledning är att slutsatserna inte är identiska i alla detaljer, vilket man kunde förutsätta.

Båda sidorna ger sin tribut åt Raoul Wallenberg och hans självuppoffrande och ovärderliga arbete för att rädda judar i Ungern: “De prövningar som föll på hans lott från januari 1945 väcker djup bitterhet och medkänsla. Den lagstridiga arresteringen och fängelsevistelsen samt de sovjetiska myndigheternas efterföljande handlingar rörande den svenske diplomaten är en stor tragedi. Oberoende av att de konkreta omständigheterna kring dessa händelser ännu inte är exakt kända, måste man både i Ryssland och i Sverige betrakta de dåvarande myndigheternas handlingar som brott.”

De båda sidorna säger sig ha tagit hänsyn till varandras åsikter under arbetets gång, och att “samarbetet inom gruppen har varit fruktbringande och i många avseenden utan motstycke, även om det ibland inte har avlöpt utan svårigheter”. Gruppen anser att även om den inte lyckats fastställa någon gemensam, juridiskt oklanderlig slutsats om Raoul Wallenbergs öde har den “lyckats göra mycket för att skapa en atmosfär av förtroende mellan Ryssland och Sverige i den här frågan”.

Arbetsgruppen har fastställt många tidigare okända fakta, samtidigt som man tyvärr har upptäckt att en rad nyckeldokument försvunnit från ryska arkiv under ännu oklara omständigheter. Detta talar antagligen för att försök har gjorts att dölja spåren efter de sovjetiska myndigheternas lagstridiga handlingar. Därför finns det ännu motsägelsefulla versioner rörande Raoul Wallenbergs öde. Det finns ännu frågor utan svar, men arbetsgruppens verksamhet är nu avslutad.

(2001-01-12)