Så har den nya museistatistiken kommit, Museer 2009, Kulturen i siffror 2010:6.
Rapporten inleds med följande. ”Det totala antalet museer i Sverige uppgår till mer än 2 000 men en majoritet av dessa ingår inte i den officiella statistiken eftersom de inte uppfyller kriteriet att yrkesutbildad personal ska ha genomfört minst ett årsverke vid museet under året”. Endast 22 arbetslivsmuseer finns med i statistiken. Resten, 1 380 arbetslivsmuseer, ställs utanför den officiella statistiken. Ändå uppbär de en stor del av vårt kulturarv, sju miljoner föremål, 16 200 fordon, 5 300 byggnader och engagerar minst 15 000 personer i ideellt arbete. Så varför inkluderas de inte i statistiken?

Museernas kunskap
Kravet för att man skall finnas med i den officiella statistiken är att yrkesutbildad personal skall ha genomfört ett årsverke. Men vilken utbildning skall man ha? Museer är olika stora. På de mindre museerna i den officiella statistiken kan man vara museichef, ekonom, arbetsledare, intendent, konservator, arkivarie, pedagog och utställningsbyggare i samma person, samt att man städar toaletterna och sköter markvården. Att ha en museal kompetens och yrkesutbildning är viktigt, men det räcker inte på ett arbetslivsmuseum. Där måste man kunna ännu mer, ofta kopplat till museets inriktning.

Vad vore museet Ebbamåla bruk utan kompetens om järngjutning, verkstadsarbete, marknadsföring, turisterfarenhet och god kunskap kring drift av en mindre kraftstation med 90 graders vinkelväxel? Hur skulle museet Remfabriken i Göteborg klara sig utan goda kunskaper i skötsel och underhåll av textilmaskiner? Hur skulle museet Skonaren Linnéa klar sig utan praktiska kunskaper i skeppsbyggnad, splitsning, drevning, marknadsföring och erfarenhet av att ta emot ungdomsgrupper? Vad vore Norrbottens järnvägsmuseum utan goda kunskaper i svetsning, nitning, metallarbete och hur långt kommer deras museiångtåg utan utbildade eldare, lokförare och säkerhetsansvarig. Deras ånglok skall framföras lika säkert som en kommersiell tågoperatör och Linnéa skall segla lika säkert som en finlandsfärja. Det finns mängder med utbildad personal på ett arbetslivsmuseum, men med den skillnaden att de ofta arbetar ideellt.

När Tekniska museet sommaren 2010 skulle visa upp sin Blériot flygande över Gärdet i samband med firandet av Flyget 100 år var det inte museets personal som renoverade museiföremålet till flygvärdigt skick. Detta uppdrag och flygandet av detta unika museiföremål överläts till en flygentusiast som besatt de rätta kunskaperna. Industrisamhällets kulturarv består av komplicerade föremål som består av flera olika material och kräver specialkunskaper. I många fall är ett försiktigt brukande av kulturarvet en nödvändighet för ett bra bevarande och då behövs fler kunskaper än de museala.

Museernas besökare
Enligt Kulturrådets statistik besöktes Sveriges museer 2009 av nästan 18 miljoner besökare. Hur många besökare hade arbetslivsmuseerna samma år, de som inte räknas i statistiken? Arbetets museum genomförde 2006-2007 en dokumentation av Sveriges alla arbetslivsmuseer. Vi passade då också på att fråga om antalet besökare. Under ett år hade arbetslivsmuseerna 13 miljoner besök. Arbetslivsmuseerna är vanligtvis öppna sex månader, från maj till september, och trots denna korta säsong når man fantastiska besökssiffror. Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?

Det talas ofta om att den vanligaste besökaren på ett museum är en kvinna i 45-årsåldern med akademisk bakgrund. På arbetslivsmuseerna ser vi en mix av kulturturister, teknikintresserade och barnfamiljer. Arbetslivsmuseerna blir för varje år som går allt viktigare för besöksnäringen. De små kvarvarande resterna av industrisamhället är numera det enda som skiljer orter åt, dagens bostäder, industribyggnader och affärscentra stöps i samma form. Genom Arbetets museums undersökning 2006-2007 vet vi att det finns 5 300 byggnader och 16 200 fordon bevarade av arbetslivsmuseerna. Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?

Museernas personal
På de museer som finns med i den officiella statistiken gjordes det 4 200 årsverken under 2009. På arbetslivsmuseerna beräknar Arbetets museum att det finns minst 15 000 personer som engagerar sig i bevarandet av sina museer. Man gör inga årsverken utan man engagerar sig efter sina egna förutsättningar och möjligheter. Det mesta av arbetet sker ideellt av människor med kärlek till historia och kulturarv. EU lanserar 2011 som året för volontärt arbete och i dagarna har Kulturministern i media lanserat sin satsning på volontärarbete på centralmuseerna som ett medel för att utveckla museernas verksamhet. Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av 15 000 volontärer på arbetslivsmuseerna?

Museernas ekonomi
De museer som ingår i den officiella statistiken finansieras av samhället. ”Två tredjedelar, 68 procent av museernas intäkter var från bidrag”. Museer behöver finansiering, det är inte så många museer som kan leva av sina intäkter men de finns; Ebbamåla bruk i Blekinge, Beredskapsmuseet utanför Helsingborg och Tykarpsgrottan, en kalkgruva utanför Hässleholm drivs som egna företag. De flesta traditionsfartyg och museijärnvägar är helt beroende av trafikintäkter för att kunna finansiera bevarandet, allt som intjänas återinvesteras i verksamheten. Huvudparten av arbetslivsmuseerna är dock delvis beroende av stöd. Här hittar man en bred skala av finansieringssätt, allt från att satsa egna pengar till bidrag från kommun eller EU.

I Vadstena, Östergötland, har fyra vänner samlats kring sitt gemensamma intresse för traktorer. De har byggt upp ett eget museum med 80 traktorer och nu bygger de en ny museihall för att samlingen skall rymmas under tak. Kostnad för samhället = 0 kronor. I Fittja, söder om Stockholm, har Olle byggt upp ett tvätterimuseum. Där berättar han om kvinnors slit och tvätteknikens utveckling. Nu renoverar man tillsammans med det lokala bostadsföretaget den gamla tvätteribostaden som kommer att inkluderas i berättelsen. Kostnad för samhället = 0 kronor. På Jäders bruk utanför Arboga har Jädersbruks vänner övertagit brukets gamla snickarverkstad där man inreder verksamhets- och utställningslokaler för föreningens medlemmar. Kostnad för samhället = Byggnadsvårdsmedel och kommunal insats. På Skebobruks Museum i Roslagen arbetar de ideella krafterna med att bygga ny lokal som skall komplettera museet. I den nya byggnaden får de plats med arkiv, föreningslokal och handikapptoalett. Kostnad för samhället = Projektbidrag från RAÄ.
Är inte Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?

Museernas lokalisering
Ett offentligt finansierat museum är i regel lokaliserat till en tätort. ”Drygt hälften av samtliga museer låg i något av de tre storstadslänen, Stockholm, Västra Götaland eller Skåne. Var fjärde museum låg i Stockholms län”. Bland arbetslivsmuseerna möter vi en helt annan bild. Museerna är som en karta över hur Sverige industrialiserades. Arbetsplatserna lokaliserades till platser där det fanns strömmande vatten som kunde ge energi till maskinerna eller andra lokala förutsättningar för driften. Många av arbetslivsmuseerna finns på mindre orter eller landsbygd och blir där en viktig del av det lokala kulturarvet, man bevarar bygdens historia. Arbetslivsmuseerna ligger ofta på natursköna platser och blir på flera sätt viktiga delar av besöksnäringen.

Hur kan vi göra Kulturministern och Kulturrådet intresserade av detta?
Jo, genom att synliggöra arbetslivsmuseernas arbete och inkludera dem i den officiella statistiken. Ett lämpligt år att börja är 2011, EU:s år för volontärt arbete.

Torsten Nilsson
1:e intendent Arbetets museum