Den ryska attacken mot Umeå 1714
Stora nordiska kriget var inne på sitt fjortonde år. Efter den ödesdigra svenska förlusten vid Poltava 1709 hade den ryske tsaren, Peter den store, inriktat sig på att tilltvinga sig makten över Östersjön. Finland ockuperade och ryssarna sökte nu en gynnsam uppgörelse med svenskarna.
En mindre galärflotta gavs i uppdrag att rekognosera farlederna på den svenska sidan. På Holmön, mitt i Norra Kvarken, tillfångatogs sju män. Dagen därpå – klockan sex lördag morgon den 18 september 1714 – gick ryssarna in i Umeälven. För att undvika massaker flydde svenskarna. Femton timmar senare stod Umeå i lågor.
I och med det ryska attacken mot Holmön och Umeå inleddes en dramatisk period i Västerbottens historia. Mot bakgrund av stora nordiska krigets många blodiga slag kan denna händelse, jämförelsevis, anses som marginell. Men för befolkningen och dess landshövding fick den nog så allvarliga följder. ”Trots detta har händelserna blivit styvmoderligt uppmärksammade – märkligt nog även i den lokala historieskrivningen”, anser författaren till Ryssen kommer!
Det var inget mindre än en katastrof som drabbade umeborna. Praktiskt taget inget fanns kvar av stadens byggnader: bostäder, ladugårdar, stallar, bodarna nere vid älven och andra förrådsbyggnader innanför tullstaketet. Även stadens skolbyggnad var lagd i aska. Umeborna och deras inhysta österbottniska flyktingar blev nu husvilla. Två saker fanns dock att glädjas åt: Det gamla residenset och stadskyrkan hade undgått eldens lågor.
För landshövding Anders Erik Ramse innebar händelserna dessutom en rent personlig katastrof, då han blev beskylld för att utan motstånd ha övergett staden. Några menade att det varit klokt av honom att undvika konfrontation med den överlägsna fienden, medan andra föredrog att definiera flykten som ett utslag av ren och skär feghet. Men hur skulle Umeås knappt fyra hundra dåligt beväpnade försvarare ha stått sig mot ett par tusen välmotiverade ryska anfallare? Att svenskarna dessutom handlat i enlighet med kungens påbud om att ”spara manskapet”, var inget som hans belackare ville ta till sig. Genom att ha lämnat staden öppen för fienden förstördes visserligen materiella tillgångar till stora värden. Och några personer blev tyvärr tillfångatagna och i fångenskap förda österut. Men ingen människa hade kommit till fysisk skada.
Ramse beskylldes för att ha agerat i samråd med fienden och ställdes senare inför rätta anklagad för ämbetsmissbruk. Han avsattes från sin tjänst, placerades i häkte och dömdes senare skyldig till overksamhet. Efter Karl XII:s död frigavs Ramse av den nya drottningen Ulrika Eleonora.
Lars-Gunnar Olsson är fil.mag i historia. År 2014 tilldelades han Umeå kommuns Minervabelöning med motiveringen: ”Olsson är en skicklig amatörhistoriker som bl.a. forskat om de krig som berört Umeå och framlagt fina personhistoriska studier, publicerade i olika sammanhang.”
Lars-Gunnar Olsson:
Ryssen kommer! Om den olycksalige landshövdingen Ramse och den ryska galärflottans tillslag mot Holmön och Umeå i september 1714
Riteon Förlag
Utkom 2019
