En 1800-talsborgares öden och äventyr

Otto Frestadius memoarer var tänkt som en julklapp till barnbarnet Eric, men blev också ett detaljrikt panorama över ett borgarliv i slutet av 1800-talet. På en smått lysande prosa skildrar han sin uppväxt, sina resor i Europa och sitt yrkesverksamma liv som skeppsbyggare. Han beskriver allt ifrån spöstraff, faderns umgänge i Karl XIII:s frimurarloge och marsoroligheterna 1848 till pojkstreck, hjulbåtar, kolera och galoscher.

Med sin blandning av vardagsliv och världshändelser är texten även ett historiskt dokument över samhällets och Stockholms förändringar. Tidiga minnen är Karl XIV Johan på lit de parade och hur latrinhämterskorna en dag ”kullbytterade så att allt gullflöde strömmade ned i tamburen”.

Ottos minnen fascinerar än idag med sina autentiska skildringar av 1800-talets Sverige och Stockholm. Som en berättelse om det moderna Sveriges födelse har den giltighet långt utanför den privata sfär den en gång var ämnad för. Otto Frestadius föddes 1838 i småstaden Stockholm när Karl XIV Johan fortfarande var kung, skråväsendet styrde näringslivet och skolbarnen fick ledigt vid offentliga avrättningar. Nittio år senare dör Otto Frestadius i ett land med allmän rösträtt, med telefoner, bilar och bara några år kvar till Stockholmsutställningen, startskottet för det moderna projektet i Sverige. Otto var med om allt detta, från ståndsriksdag till folkhemmets gryning.

Här berättar Otto Frestadius själv om sitt liv. Allt kanske inte är lika viktigt, som är tillagt, annat utelämnat. Men det är så här han minns det när han mellan åren 1916 och 1925 skrev ned historien om sitt liv för barnbarnet Eric.

Texten är varsamt modifierad med bibehållen stavning och ordformer. För sammanställningen har Ottos brors barnbarns barn Åke von Matérn svarat. John Chrispinson har skrivit förordet.

Åke von Matérn (red):
Ottos minnen. En 1800-talsborgares öden och äventyr i Stockholm och på kontinenten
Norstedts
260 sidor, inbunden, illustrerad
Utkom i maj 2002