Kulturhistoria ur dimma

Emån, sydöstra Sveriges största vattendrag, har under tidernas lopp lekfullt slingrat sig fram från källorna på småländska höglandet ned till utloppet i havet vid Em. Em, eller Eem och Emb som det tidigare skrevs, finns skriftligen belagt från 1300-talet och betyder ungefär dimma, rök. Det är inte svårt att föreställa sig hur människorna kanske redan under förhistorisk tid fann inspiration till ånamnet. Än idag är det lätt att fascineras av de stämningsfulla dimslöjor som ofta kläder kulturlandskapet i Emåns avrinningsområde.

I Emåns avrinningsområde har människor levt och verkat i årtusenden. Generation efter generation har satt sina bestående spår i landskapet. De har format ett rikt och varierat kulturlandskap med höga kulturmiljövärden. Vi lever mitt i denna fysiska historiebok, och påverkar dess innehåll.

Men hur ser spåren ut? Vilka är de och vad berättar de? Vad karaktäriserar områdets bebyggelse- och markanvändningshistoria och kulturmiljövärden? Innehållet i boken Kulturhistoria ur dimma – Emåns avrinningsområde är ett första försök att skingra dimslöjorna kring dessa frågor…

Boken är ett resultat av en bebyggelse- och markanvändningshistorisk studie som utförts inom Emåns avrinningsområde. Den har ett tematiskt upplägg. Vattnet är ett avrinningsområdes ”minsta gemensamma nämnare”. En mängd verksamheter, företeelser och till och med historiska förlopp kan kopplas samman med just vattensystemet.

Odlingslandskapet och den agrarhistoriska utvecklingen lyfts särskilt fram. En stor del av områdets höga kulturmiljövärden är knutna till odlingslandskapet. De förhistoriska perioderna, ortnamnen, sockencentrum och kyrkbyar och det industriella kulturarvet är andra aspekter på kulturhistorien som lyfts fram.

Coco Dedering:
Kulturhistoria ur dimma – Emåns avrinningsområde
Länsstyrelserna i Kalmar och Jönköpings län
317 sidor, inbunden, illustrerad
Utkom i juni 2001