I den gamla östgötska centralbygden ligger kyrkorna tätt och utgör en blandning av små medeltidskyrkor och stora 1700- och 1800-talskyrkor. De flesta medeltidskyrkorna är från äldre medeltid. Några av dem har kunnat dateras till tidigt 1100-tal och tillhör alltså landets äldsta stenkyrkor. Byggnadernas utformning visar på ett tydligt stormannainflytande i området. Här grundades och utvecklades också flera kloster. l den södra skogsbygden återstår en av landets få bevarade medeltida träkyrkor. Om landskapets rika medeltida historia vittnar också kyrkornas målningar och inventarier.

Den expansiva nybyggnadsperioden, framför allt från 1700-talets mitt och till 1800-talets mitt, har emellertid i stor utsträckning präglat det nuvarande kyrkolandskapet. Många av dessa är intressanta representanter för tidens ideal och även interiört välbevarade. Karakteristiskt för de nyklassicistiska kyrkorummen i Östergötland blev inte minst de stora altartavlorna i klassiserande inramning.

I rapporten Östergötland. Landskapets kyrkor ges en översikt av Östergötlands kyrkor, både de som är bevarade och de som försvunnit. Kartor och diagram belyser regionala karaktärsdrag och kyrkobyggandets kronologi. Rapporten ingår i en serie som är tänkt att omfatta samtliga landskap. Hela serien ger ett rikt grundmaterial av värde för alla som intresserar sig för Sveriges bebyggelsehistoria och det kyrkliga kulturarvet. Tidigare har utgivits bland annat Jämtland och Västergötland.

Ingrid Sjöström & Marianne Ullén (red):
Östergötland. Landskapets kyrkor
Riksantikvarieämbetets förlag
143 sidor, häftad, illustrerad.
Utkom 2004.